Första dagen efter operationen av mitt nya liv. Svårt att sova då jag bara kunde ligga på höger sida. Vänster axel kan man normalt inte sova på efter en gbp och inte heller jag och min fibro sa ifrån om att höger axel fått nog. Jag vankade upp och pratade med sköterskorna några gånger som hittade en citodon till mig. Men jag var ändå på fötter strax innan kl 06 för jag ville inte slåss om duscharna utan gick in och duschade i lugn och ro och bytte om till mina egna kläder, min nya gråa pyjamas och mina gråa inneskor. Det var så skönt. Sen lite dricka och promenera och vila lite.

Smärtan dagen efter var inte alls så farlig vilket gladde mig, min stackars granne var nämligen inne på sin 3:e dag på vårdavdelningen och skulle inte få komma hem över helgen. Jag hade trots att jag försökt slå dövörat till försökt att undvika att lyssna på när läkare och sköterskor var inne och hennes man på besök. Hade väldig ångest för att det skulle hända även mig. Fick senare veta att hon hade en annan sjukdom som gjort att hon fått komplikationer. Stackars Tjej!

Frukosten serverades vid 8-tiden, min första måltid på länge. 1½ dl yoghurt. Skulle ätas upp med tesked på 45 minuter och det var precis jag klarade tiden. Fick även juice som jag drack någon timme senare och sedan var det dags för soppa. Första gången jag åt fisk&skaldjurssoppa i hela mitt liv och den var riktigt god med smak av gröna ärtor. Fick även en proteindryck till hemresan samt 1 dl lättmjölk som mellanmål.

Och vips så stod mina barn i öppningen till fikarummet där vi satt o väntade på att bli hämtade. Jag fick tårar i ögonen. Mina fina dotter och min fina son. Dom andra mammorna som även dom saknade sina barn blev också rörda. Jag tackade för mig och det bar av hem. Så skönt att komma hem och jag installerade mig snabbt i soffan och bara njöt.

Till middag gjorde jag tomatsoppa som är både min och barnens favoritsoppa men mådde väldigt illa och barnen hade ätit upp och lämnat bordet långt före mig, det var med tvång jag fick ner det. Hoppas det går lättare sen.

Det var en ren fröjd att gå och lägga sig i sin egna säng med egna lakan och egna dofter och sonen som kurade in sig till mig. Jag fick lägga en kudde mellan oss för han brukar vara otroligt duktig på att slänga benen över mig nattetid och kryper alltid närmre och närmre. Kanske inte så bra nu med 5 operationssår på magen att få en liten spark där. Sömnen infann sig i princip i samma stund som lagt mig tillrätta och stängde ögonlocken.

 

Sussie

13 september 2011 08:13

Hej hej!
Läste att du hade gjort en GBP :)
Det har jag med gjort! Gjorde min i april 2011.
Har inte läst så mycket på din blogg än men jag ska göra det så fort jag kommer hem lite senare idag ;)
Hoppas du vill kolla in på min blogg med! :)
Hoppas allt gått bra för dig och att du inte stött på några större komplikationer!
Kram Sussie

http://sussisviktblogg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var det återigen dags för den sedvanliga vägningsdagen. Och det var väl ingen jätteglädje över ett resultat på endast -0,2 kg men kanske desto mer att jag börjar närma mig att vara under 74 strecket eftersom vikten landade på 74,3 kg. Snart snart ...

Vilken vecka det har varit. Jag har verkligen kommit igång med träningen coh tar det på fullt allvar. Träninsdagboken uppdaterat kontinuerligt och träningsschemat följs slaviskt. Badmintonen i måndags gav en sjuhelvetes träningsvärk i hela kroppen. O...

Åter dags för den där vägdagen och tro det eller ej men ytterligare -1 kg avklarat, trots nyårshelg. Känns kanonskönt. Vikten landade alltså på 75,8 kg så snart har jag nått mitt delmål på 75 kg och det har gått fortare än jag ens vågats hoppa på. Tr...

Vilket slut på ett omtumlande år. Min bästa vän och våra/hans vänner hämtade upp mig och barnen i limosin som hade hyrt, en sån popstjärnor åker i, otroligt vilken upplevelse. Chips, godis och läsk till barnen såklart. Jag trodde vi skulle på restaur...

När jag tänker tillbaka på det gångna året är det både med ledsamhet och glädje.   Ledsamhet över hur barnens pappa gång på gång provocerat fram tårar hos mig, över hur min födelsedag återigen blev en kaosartad dag. Nästa år ska jag resa bort. Le...